Och det var tryggt och skönt

där vi valde att sätta oss.

Faktiskt så bra att vi

blev sittande.

Tills vi upptäckte att

allt

hade domnat bort.

Vårt huvud som nu tänkte

alldeles av sig självt

sa oss att det var kallt,

våra kroppar domnade,

insomnade.

Stilla Tysta.

Men,

Det gjorde inget

tänkte vi utan egna tankar.

Det hade ju varit så bra en gång,

och nu fick det väl vara nog!

Och förresten,

ägde vi våra kroppar,

våra tankar?

Det är kanske så det är

tänker vi utan egna tankar.

Vi, med insomnade kroppar.